Igår var det dags för att ta Zelda till Veterinären då...

Egentligen visste jag nog redan vad som skulle bli "domen" men vi människor lever ju som bekant på hoppet....Hon undersökte henne och vi pratade lite om hur det var, och vi beskrev hur det succesivt blivit sämre. Och hur det eskalerat de sista 2 veckorna. Verkligen en snabb förändring till det sämre!Veterinären trodde det var antingen Njurarna eller Diabetes. Eller till och med båda. Det fanns egentligen ingenting att göra, en del hade försökt att behandla mot diabetes men det var svårt att få resultat. Om man sen tänker på hur mycket sämre Zelda blivit på kort tid, så kändes det snällast att låta henne slippa , en behandling samtidigt som hon skulle bli sämre och sämre, stackarn hade blivit helt vilsen också. Verkade som hon inte kom ihåg var hon skulle gå när hon skulle på toa. osv.

Så det återstod egentligen bara ett val. Vi fick ta det tunga beslutet att avliva henne.......Jösses så ont det gör i hjärtat när man står där och ser in i ögonen på en liten varelse som lärt sig lita på en, kändes inte rätt alls, fast jag egentligen vet att det är det enda "humana" att göra. helt klart vill jag juinte att hennes sista dagar skulle bli ett allt värre lidande. Redan som det var så var det tveksamt om hon inte redan hade smärtor, sade veterinären...Så ligger landet för närvarande. Nu gäller det för oss att tänka oss att hon nog springer runt där uppe i himlen och mår bra igen.....nu slipper hon att plågas iallafall. Tyckte förresten att Veterinären vi var hos skötte hela proceduren på ett mycket lugnt och fint sätt. Zelda fick somna i mitt knä helt lugnt och stilla medan vi klappade henne och pratade. Tror inte det kunde skötts bättre. men tycker verkligen att det var synd att hon som bara var 6 år redan var tvungen att avsluta. Hade trott att vi skulle ha henne i många år ännu.....

 Kom med ni också :)  Ni som inte redan är på mamamia bingo.

Tror inte ni kommer ångra er .....Jag och flera med mig tycker det är den bästa sidan :)