Just detta att vara älskad, att känna att man betyder såpass mycket för någon att det spelar roll om man stannar eller försvinner. Det är nog ett ganska grundläggande behov hos oss alla ?

För min del har det blivit en viktig beståndsdel som avgör huruvida jag kan känna mig trygg eller inte.

Efter att i redan spädbarnsåren blivit lämnad , och fått valsa runt bland diverse instanser och flera olika hem. 

Förstärktes denna känsla märkbart. Sen i vuxen ålder när jag fick barn , fick jag så äntligen känna och ta emot denna oreserverade kärlek. den som man bara kan känna eller få från ett litet barn , och som binder dig samman med denna person för resten av livet. Det var första gången jag upplevde nåt liknande ! Och jag fick den stora lyckan att få göra om det två gånger till ! tre underbara pojkar fick jag.

med all den oro , förundran. Alla fina minnen och stolta stunder, det innebär : Men så går det som det kan för en del av oss. Mina barns far och jag kunde inte fortsätta . Av olika anledningar var gränsen nådd.

Och tyvärr var jag som  mamma , tydligen inte mer värdefull än att jag av mina 2 äldsta barn kunde bytas bort ?

Hade från att varit deras förtrogna ( givetvis hade vi meningddkiljaktigheter med ! ) plötsligt blivit den onda som förstört allas liv. Som bara ljuger........... Och något annat som jag än idag inte fått ett rakt svar på vilken anledningen var. Men förstår att det är något fruktansvärt hemskt efterssom det nu gått så lång tid, att jag börjat undra om det är ett livstidsstraff jag fått ? Drygt fem år nu....där man gång på gång visas hur lite man betyder.

detta är den största förlusten i mitt liv !! Och hur jag än försöker hittar jag ingen bra väg ur denna helvetes sorg ! Jag är kass på att leva utan alla mina barn ! De som gav mig min sanna anledning att leva, när jag fick dem förstod jag nämligen vad meningen med mitt ditills ganska meningslösa liv var. Dom var och kommer alltid att vara det bästa som hänt mig !! Och samtidigt det värsta då, efterssom man aldrig förr varit så sårbar som innan man får barn. dem skulle man ju gå genom eld för, och det gör ondare i dig om de såras än om det gäller dig själv, eller hur ?

Och hur man än vänder sig, så är som bekant ändan alltid bak. Otroligt vad många misstag man redan gjort ! Undrar just hur många fler det ska bli ??

Hoppas att jag innan jag dör kan räta ut en del av de frågetecken som mina barn måste ha : har själv erfarenhet av hur det känns när personen inte längre finns kvar, och man sitter där med sina obesvarade frågor.

sen antar jag att jag måste försöka leva med den insikten att mina två största söner inte kan tycka om sin mamma.

varför skulle dom stå ut när ingen annan gjort det, inte ens som baby , var man särskilt svår att lämna.

denna min stora jakt på tryggheten, kanske var ett luftslott som sprängdes innan det fanns ? Kanske finns det inte i detta liv, men hur som helst har jag fått uppleva dessa  stunder av ren lycka . varav merparten getts som ovärderlig gåva , utav mina 3 älskade ungar <3 Jag älskar er så mina godispåsar, vad som än hänt eller kommer hända , så hoppas jag att ni ska veta det !

Synd att jag inte hade rätt bagage för livets resa, finns så många saker jag önskar ogjorda. 

Men det är ju också allmänt känt, det är ju såå lätt att vara efterklok !

Sitter & väntar på cm :) Undrar om det är internet problem på Malta ?

Som sagt hoppas detta året blir bättre.......känns som det varit neråtspiral tillräckligt länge nu. Fast man får väl försööka fokusera på de små ljusglimtarna.

Idag hoppas jag på en liten vinst i cs så men får skingra molnen med lite game :)

jag tror och framför allt hoppas att det finns några med bra erfarenheter av att ha varit fosterbarn ! Men vet att vi tyvärr är många som inte har det. Utan istället bär med oss alltför tungt bagage , i livets lilla ryggsäck. väntar med spänning på att Statens utredning om , statens utredning om vanvård ska bli klar :) hoppas det inte blir ytterligare en utredning om den sistnämnde, liten risk att det blir som en  sån där rysk docka ( babusjka ? ) mindre o mindre och till slut inget mer, hoppas verkligen att Sveriges regering tycker att barn i Sverige är minst lika värdefulla som barn i andra länder som ligger steget före oss. Kan bli svårt att vara fina utåt annars ? :) framför allt tror jag vi är många som behöver denna ursäkt och upprättelse för att någorlunda lättare kunna gå vidare i livet. Kan vara ytterst värdefullt att veta att den som gör fel mot ett fosterbarn också ställs till svars, kanske man kan känna sig lite mer värdefull då? Om man räknas ha ett värde, att det inte är ok att behandla barn i fosterhem eller på institutioner hur som helst ? Hoppas på en snabb slutspurt, så att de äldre i utredningen hinner se ett resultat och kanske kan må lite bättre sin sista tid. 

Sibirisk kyla......fyy så kallt det är ! önskar man kunde bosätta sig på varmare breddgrader ! min stackars rygg gillar inte läget just nu :( klockan 10 ska man till skolläkaren då, lite löjligt tycker jag. Min yngste son har haft oturen att bli förkyld x antal gånger denna termin. Och tydligen ska något skolhälsoteam kopplas in , men vadå vad kan de göra åt förkylning ? kanske kan han få nåt stärkande så fröken ....som de fick förr....Men hallå det stärkande man fick förr var väl i de flesta fall sprit ! ?? Ibland tycker jag att det blir uppförstorsat det som inte är något. medan de problem som borde åtgärdas sopas under mattan...men men får se vad de säger kl 10 a revoir :)

Tur man har

fast idag ska jag varva med att fixa jul i köket och på Victors rum.

Har precis varit och hämtat lite uppifrån vinden.Och ställt ut sakerna från köksfönstret. Det tar sig har ställt blommor i duschen för deras storstädnings regn.

Putsat ett fönster ...

Jösses så lite jag känner för att julpynta :z

Får väl varva med lite cs på

mamamia a3efad-721c-4ac3-b40e-858ef4b990a8.png">

man har liksom tappat lusten för hela julen....liksom en del annat om jag ska vara helt uppriktig. saknar mina 2 äldsta barn nåt så otroligt. Allt sånt som julpynt mm gör man ju för deras skull. de senaste 4 åren har ju Victor åkt till sin Pappa och firat julen där med honom fjortisen och sina bröder. jag har ju tyckt att barnen ska få vara tillsammans när det är jul. Det normala vid skilsmässor är väl annars att man har typ varannat år. men med mit ex. så funkar inget normalt. Nu har han dessutom lyckats med sitt uppsåt att avpolletera mig från Carl & Adams liv. Gudarna vet vad som sagt för att få dem att så totalt ta avstånd från mig? Men å andra sidan får jag numera svar på frågor iallafall.....vilket är mer än för nåt år sedan....då fick man på sin höjd en lur i örat. Saknar dem såå otroligt mycket.

Men men måste ju vara "stark" för min minste sons skull. Så får väl göra så gott man kan för att hålla barickaderna uppe. Krävs som sagt lite varvning med annat.

Skulle kanske skriva nån rad på boken också ?

Sköt om er i kylan ! Vi ses :)

  Igår var det dags för att ta Zelda till Veterinären då...

Egentligen visste jag nog redan vad som skulle bli "domen" men vi människor lever ju som bekant på hoppet....Hon undersökte henne och vi pratade lite om hur det var, och vi beskrev hur det succesivt blivit sämre. Och hur det eskalerat de sista 2 veckorna. Verkligen en snabb förändring till det sämre!Veterinären trodde det var antingen Njurarna eller Diabetes. Eller till och med båda. Det fanns egentligen ingenting att göra, en del hade försökt att behandla mot diabetes men det var svårt att få resultat. Om man sen tänker på hur mycket sämre Zelda blivit på kort tid, så kändes det snällast att låta henne slippa , en behandling samtidigt som hon skulle bli sämre och sämre, stackarn hade blivit helt vilsen också. Verkade som hon inte kom ihåg var hon skulle gå när hon skulle på toa. osv.

Så det återstod egentligen bara ett val. Vi fick ta det tunga beslutet att avliva henne.......Jösses så ont det gör i hjärtat när man står där och ser in i ögonen på en liten varelse som lärt sig lita på en, kändes inte rätt alls, fast jag egentligen vet att det är det enda "humana" att göra. helt klart vill jag juinte att hennes sista dagar skulle bli ett allt värre lidande. Redan som det var så var det tveksamt om hon inte redan hade smärtor, sade veterinären...Så ligger landet för närvarande. Nu gäller det för oss att tänka oss att hon nog springer runt där uppe i himlen och mår bra igen.....nu slipper hon att plågas iallafall. Tyckte förresten att Veterinären vi var hos skötte hela proceduren på ett mycket lugnt och fint sätt. Zelda fick somna i mitt knä helt lugnt och stilla medan vi klappade henne och pratade. Tror inte det kunde skötts bättre. men tycker verkligen att det var synd att hon som bara var 6 år redan var tvungen att avsluta. Hade trott att vi skulle ha henne i många år ännu.....

 Kom med ni också :)  Ni som inte redan är på mamamia bingo.

Tror inte ni kommer ångra er .....Jag och flera med mig tycker det är den bästa sidan :)